Visar inlägg med etikett sanningen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sanningen. Visa alla inlägg

söndag 6 oktober 2013

Det bra och det dåliga med Go Go Nihon. [Uppdaterad 2017!!!!]

UPPDATERING, MAJ 2017!!!!

Det har visat sig att en del använder sig av detta inlägg som postades för över TRE år sedan som en metod för att avskräcka till att resa till Japan med Go Go Nihon. Det är ingenting jag backar, och ingenting jag håller med om. Inlägget är gammalt och utdaterat och i dagsläget har jag INGEN djupare information kring Go Go Nihon eller deras tjänster.


För tre år sedan hade jag några dåliga upplevelser med dem, men den person jag då hade kontakt med jobbar dels inte längre kvar hos GGN, och dels så var de relativt nya då och de har sedan dess arbetat på att bli bättre på alla punkter.


Läs gärna inlägget under, och använd det gärna till att ställa några extra frågor för att vara säker på att ni får rätt information och att ingenting blir galet. Men använd det inte som ensam anledning för att undvika GGN. Precis som de flesta andra företag och organisationer kan de och har de gjort misstag, det betyder inte att de inte kan förändras eller förbättras. 



SKULLE JAG REKOMMENDERA GO GO NIHON I DAGSLÄGET?


Ja, det skulle jag. Var noga med att läsa på själva kring vad som behövs för att åka till Japan. Var noga med att ställa många frågor, hellre för många än för få, och använd ert sunda förnuft - men så länge ni gör det så absolut, använd er av Go Go Nihon om ni vill studera i Japan. Från vad jag sett, läst, och tagit del av i dagsläget så har de blivit mycket bättre. 


//// Bellatrix.





Det bra och det dåliga med Go Go Nihon




Det bra:

- Personal från flera olika länder
- Lätt att förstå deras hemsida
- Samarbete med många olika skolor i hela Japan
- Relativt lätta att få tag i - ibland
- Gratis att använda

Det dåliga:

- Felaktig information eller rena och skära lögner från deras sida
- När man har klagomål är de i princip omöjliga att få tag i
- Massor med dolda avgifter som dyker upp hipp som happ som man måste betala annars är man körd
- Ingen uppdaterad information när det gäller boenden

Som exempel då:

"Alla Borderless hus har en städfirma som tar det värsta."
Rent och skärt skitsnack. Mitt hus är vidrigt eftersom det aldrig är någon som städar det. De övriga som bor här bryr sig inte särskilt, eller åtminstone inte tillräckligt för att göra något åt det själva. Köket är så äckligt att jag kommer inte använda det under hela min tid här.

"Man betalar bara anmälningsavgiften innan man fått CSN, resten betalar man först när man fått pengar."
Ännu mer skitsnack. Nej, det stämmer inte överhuvudtaget. Man betalar även visumcertifikatet, bokningsavgiften för boendet, flygbiljetterna och en massa annat smått och gott. Eller nåja. De säger att man "kan" betala sånt efter att man fått CSN, däremot lägger de också väldigt spydigt fram att i så fall kanske man inte får sitt visum i tid så man ska betala innan. Man får väl låna pengar av någon, är förslaget. Jag tycker synd om de stackarna som inte kan låna 15 000:- av någon. Och ja, jag lånade den summan (nåja, nästan, 14 000) av min mamma för att ha råd med alla avgifter som slängdes fram från ingenstans.

Samma spydiga attityd kommer fram när det gäller boenden. Att bokar man inte genom dem med något av de företag de samarbetar med så får man minsann klara sig själv ifall något skulle gå åt pipsvängen. Jaha. Ok. Trevligt. Nu är det visserligen så att jag egentligen vill byta boende eftersom jag inte gillar tanken överhuvudtaget på att bo någonstans så äckligt som detta, men jag är fast här i 6 månader om jag inte vill förlora 5000:- i depositionsavgift. Säg mig, tror ni Go Go Nihon tänker hjälpa till nu när de gett lögner till information och som resultat av detta har jag fått ett boende jag inte vill ha? Förmodligen inte. Helt ärligt har de inte gjort mycket alls. Visst, de är "gratis" att använda, men det märks också på den värdelösa information man får bitvis.

Sen har man ju hört både det ena och det andra om deras personal i USA, som verkar ha precis lika dålig attityd och koll på hur saker och ting fungerar.


Nu till slutklämmen...

Kommer jag rekommendera Go Go Nihon till någon av mina vänner?
Aldrig i livet. Skulle aldrig rekommendera dem till någon. Möjligtvis någon jag inte tycker om, men inte någon av mina vänner. Och inte till någon som läser detta heller. Gör om gör rätt, seriöst. Välj en agentur som tar betalt för de lär ska göra ett bättre jobb. Om inte är det ju lättare att kräva upprättelse ifall saker och ting går åt helvete. Välj några som inte slänger fram dolda avgifter eller ger så felaktig information att man blir helt snurrig.

Jag skickade i alla fall ett spydigt mejl tidigare om att det enda jag inte är nöjd med är mitt boende som jag valde pga felaktig information från GGN. Så får vi se om det resulterar i något överhuvudtaget, men förmodligen inte. "Trist för dig", lär väl ska vara attityden jag får tillbaka...


Nu ska jag sova, har första dagen skola imorgon. Tjipp.

torsdag 5 september 2013

Från avgrunden.

Jag tror det är få som förstår hur mycket denna resan faktiskt betyder för mig. Liksom, inte bara att jag ska åka iväg och plugga ett språk i ett häftigt land, men hur mycket det betyder. Då menar jag själva grejen att jag har planer. Att jag vill göra något. Att jag siktar mot ett mål och jag kämpar för att ta mig dit. Jag har varit deprimerad så galet länge, och om vi ska lägga alla korten på bordet så var jag sju år gammal första gången jag genuint ville dö. När jag inte ville leva längre. När jag tyckte mitt liv var så jävla värdelöst att det inte fanns någon mening att fortsätta. Och det har följt mig så jäkla länge. Jag har tänkt alldeles för många gånger att jag vill inte mer. Det är ingen mening. Jag orkar inte. Det är inte värt det. Jag har haft svårt att svara på enkla frågor som "vad ska du göra till jul", eftersom jag alltid känt "Vadå till jul? Det är om tre månader, jag lever kanske inte då." Jag har tagit mig igenom dagarna med nästan noll ork och jag har så många gånger inte velat. Det har gjort ont att andas. Det har gjort ont att vakna. Det har gjort ont att bara finnas. Allt har gjort ont. Jag har växlat mellan att känna ingenting och att känna bara hat. Ilska. Varför måste jag gå igenom det här? Varför måste mitt liv se ut så här? Varför måste jag utstå det här? För ofta var svaret: "För att du förtjänar det."

Jag befann mig i ett förhållande där jag fick utstå psykisk misshandel i fem månader, och jag ansåg varje steg på vägen att jag förtjänade det. Jag gjorde inte slut för jag var inte värd bättre. Jag kunde inte få bättre. Det var bara så det var. Jag var dömd till att bli behandlad som smuts för jag förtjänade inte bättre. Samma sak med mobbingen jag fick utstå år efter år efter år. Jag var ful. Jag var äcklig. Jag var korkad. Jag var dum i huvudet. Jag förtjänade varje litet ord. Jag var så värdelös att det var okej att behandla mig illa. Och jag accepterade det. Jag accepterade all olycka, allt självhat, all dödslängtan. Jag ville inte leva, jag ville inte finnas, jag ville inte vara. Jag ville inte att i morgon skulle komma jag ville bara att det skulle ta slut. Att det skulle vara över. Att jag skulle slippa hata allt jag var och allt jag gjorde. Jag kunde bara göra fel och jag kunde bara vara fel. Och jag ville inte längre.

Fem gånger har jag försökt göra slut på allt. Bara avsluta det patetiska liv jag hade, som jag inte förtjänade, som inte var något värt. Fem gånger har jag önskat, önskat, önskat att jag skulle slippa vakna igen. Att jag skulle slippa andas och att jag skulle slippa vara så jävla värdelös. Världen skulle bli bättre utan mig och jag skulle bli bättre utan världen. Jag började plugga för att jag fick höra att man skulle det. Att det måste man göra för att få jobb. Och jobb måste man ha, har man inget jobb är man värdelös. Man tar upp plats på jorden som man inte förtjänar. Allt gick åt skogen, gång på gång. Jag flyttade utomlands, jag flydde från mina egna känslor och jag flydde från ett liv jag inte kunde acceptera längre. Ett liv jag inte ville ha. Jag sökte svar på hur dåligt jag mådde i studier, i skitjobb, i kassa förhållanden och i vänskaper som inte gav mig annat än mer smärta. Jag ramlade långsamt längre och längre ner i en svart avgrund som jag inte ville ta mig upp ur. Som jag inte kunde ta mig upp ur. Framtiden var ingenting jag ens ville tänka på - jag hade ingen framtid. Jag skulle aldrig ha någon framtid. Jag ville inte ha någon jävla framtid. Jag ville bara ha ett slut på allt. Verkligen allt. Ner. Ner. Ner.


Jag är inte där nu. Jag är inte kvar på den kanten. Jag är inte kvar med ena foten i döden och i ett självhat som gör att jag känner att jag inte är värd något. Långsamt har jag lyckats arbeta mig fram till en plats där jag vet, där jag faktiskt förstår, att jag är värd att leva. Jag får finnas. Jag kan känna lycka. Det finns en framtid. Det finns något att se fram emot. Det finns inte bara ont, ont, ont, ont.

Vet jag att Japan är det rätta? Vet jag att jag kommer lyckas med dessa studier när jag misslyckats förut?

Nej. Det gör jag inte. Men det är inte det som är poängen. Poängen är att jag vill. Jag VILL. Jag vill så jävla mycket! Jag VET inte hur i morgon kommer se ut. Jag VET inte vart jag kommer vara om ett år. Men jag VILL veta! Drömmen om Japan har knuffat mig till att vilja veta. Till att vilja försöka. Till att våga försöka. Jag vill andas, jag vill känna, jag vill försöka, och jag vill leva. Jag får leva. Jag förtjänar att leva. Och jag förtjänar att fatta mina egna val. Gå mina egna vägar. Inte lyssna på mobbare som säger att jag är värdelös och aldrig kommer bli något. Inte lyssna på pojkvänner som förklarar att jag är så korkad att jag aldrig kommer ha en framtid eller vara värd något. Inte lyssna på "man ska göra si, man ska göra så". Utan lyssna på mig. Lyssna på vad jag vill.

Jag vill åka till Japan och jag vill leva.

Det borde vara det enda som betyder något. Om det är fel väg att gå så märker jag nog det själv och då får jag leta mig fram till den rätta vägen. Då får jag söka vidare efter min framtid och vart det är meningen att jag ska hamna till slut. Poängen är att jag vill veta. Jag vill ta reda på om detta är rätt. Jag vill veta. Är det inte rätt vill jag hitta det som är rätt. Jag vill ha i morgon. Jag vill ha om ett år. Jag vill ha om tio år. Jag vill och jag förtjänar. Jag vill och jag får. Jag vill och jag ska.

Jag vill.

Jag vill.


(Jag ber om ursäkt om det är för mycket personlig information, men jag skäms inte för vart jag varit eller vem jag varit.)